Öppna ditt hjärta för mig i kväll.

Håll mig tätt intill dig,

Och jag slutar gråta.

Vår tid är nu.

Mitt hjärta är ditt,

Och ditt hjärta är mitt.

Du är den ende för mig.

Vi går tillsammans ut i solnedgången,

tittar på när månen byter plats med solen.

Mitt hjärta kan inte vänta längre,

På all den kärlek som du kan ge.

Så öppna ditt hjärta här och nu för mig.

Våga släppa mig in,

Och jag håller dig tätt intill mig,

Här nu i solnegången när allt är så vackert.

Lika vacker som du är.

Jag har öppnat mitt hjärta nu,

Så du kan krypa in i den kärleksfulla värmen.

Till ditt alldeles egna rum.

Där du kan vara trygg,

Och lika säker som i mina armar.

Du har nu öppnat ditt hjärta för mig,

Jag kryper sakta in och lägger mig till rätta,

I din trygghet, som bara är till för mig.

Nu har jag också ett alldeles eget rum i ditt hjärta,

Där ingen annan kan komma in.

Vi har öppnat våra hjärtan för varanndra,

Och vi är trygga och säkra.

Ingen kan längre göra oss illa,

Nu när jag sitter i ditt hjärta,

Och du i mitt.

Jag tittar tillbaka i tiden

och finner massa minnen.

Från den tiden vi delade,

Då vi skrattade, grät och trösta tillsammans

Jag vet att den tiden är förbi nu,

Men säg, kan den kanske komma igen.

Ändå vill jag inte det,

vår tid är förbi,

kommer alltid att vara det.

Finns inget vi kan göra åt det,

Hur mycket vi än vill.

Kanske det ligger nåt i det alla andra säger,

att vi, du och jag,

Är för olika.

Två olika individer,

Med två olika viljor.

Viljor starka som en vinterstorm.

Och man vet att en vinterstorm kan man inte rubba.

Den finns där vare sig man vill eller inte.

Likaså viljan.

Visst kan man besegra,

en vilja som är lika stark som en vinterstorm,

men tro mig det är svårt.

Troligen så kommer du och jag inte att kunna det.

Vi är inte redo för att mötas på halva vägen,

för att sedan stötta varann på den halvan som är kvar.

det är lika bra att vi inser båda två,

Att vi två ska vandra åt två skilda håll.

Vi måste acceptera detta.

För gör man något man inte är redo för,

kommer man inte lyckas nå sitt mål och kunna fortsätta därefter.

Meningen med kärleken är ju att båda ska lyckas

och vara lyckliga.

Sorry.....

Förra sommaren,

Jag gav dig mitt hjärta.

Du fick all min kärlek,

Och jag fick din.

Vi var lyckliga ihop.

Vi kunde prata om allt,

Ocj jag kände att jag kunde lita på dig.

Men så en dag,

Visste du helt plötsligt inte hur du ville ha det...

Trots allt gjorde vi slut.

Du verkade nöjd med situtionen,

Men jag var utom mig av sorg.

Allt jag ville var ju att det,

Skulle hålla mellan oss.

Men du tyckte inte att det kändes rätt längre.

Du ville vara själv.

Jag försökte prata med dig,

Men du bara avvisa mig.

Du hade aldrig tid.

Eller så tyckte du att kompisarna var viktigare.

Du började såra mig allt mer och mer.

Gjorde jag inte som du ville,

Blev du sur.

Trots att du sårade mig gång på gång,

Gjorde jag allt för att få dig tillbaka.

Till slut insåg jag att det var ingen idé längre,

Jag släppte taget om dig helt.

När en tid passerat,

Och du inte hört något av mig,

Hörde du av dig igen.

Du sa du saknat mig.

Men det var ju du som valde,

Att det skulle vara slut mellan oss.

Allt eftersom tiden gick,

Började du höra av dig mer och mer.

Nu ville du fortsätta igen,

Att det ska bli vi igen.

Men jag är ledsen,

Det finns inte längre något vi kvar,

Och kommer aldrig att finnas igen heller.

Allt är borta.

Jag har verkligen försökt få dig tillbaka,

Men du tyckte inte det var någon idé.

Nu är det inte lönt att försöka igen.

Dels för att jag inte älskar dig längre,

Och för att ett förhållande ska fungera,

Måste kärleken finnas från båda håll.

Det skulle inte fungera mellan oss igen.

Det är bättre att vi bara är vänner.

Något annat kommer det inte att bli.

Du vet att jag är ledsen över att det blir så här.

Men jag kan inte styra över mina känslor.

Nu minns jag vad du sa,

Att änglarna inte kunde få mig att gråta.

Men det var inte sant.

Jag grät för dig.

Du är ju inte här i kväll,

Och jag saknar dig så.

Änglarna fick mig att gråta för dig.

Du är den ende för mig.

Det har jag redan förstått.

Även änglarna säger det.

Vi är menade för varann.

jag tänker inte släppa taget om dig.

Låter jag dig gå,

kommer jag aldrig att få se dig åter.

Då kommer du att försvinna på din egen vandring,

En vandring utan mig.

Änglarna tillåter inte det.

De tillåter inte dig att gå ifrån mig.

Vi ska vandra tillsammans,

Inte var och en för sig.

Du sa att änglarna inte kunde få mig att gråta,

men varför sitter jag då här med tårar,

Som rinner nerför mina kinder.

Inte är det för nöjes skull.

Du ska veta att det smärtar.

En smärta som inte går att beskriva i ord.
Änglarna får mig att gråta så fort de visar sig.

Du vet inte varför.

Men det är för att dom är vackra,

Lika vackra som du är vacker.

Varför så ensam ?

Varför så ledsen ?

Saknaden är tung,

Vill bara gråta.

Ögonen svider av sorg

Längtan vrider ett sårbart hjärta,

Tomheten river en trasig själ.

Men saknaden utger ett ständigt hot...