Hallå....

I dag känns allt verkligen skitjobbigt. Trött som fan, bara sovit 3 timmar i morse. Legat och vänt o vritt på mig, halva natten. Minnen sen förr smög sig på mig, och hur jag än försökte leda in tankarna på annat håll var minnena som några jäkla blodiglar som promt skulle vara kvar. Jag vill INTE tänka på det som vart, jag vill bara glömma det. Jag vill inte se varenda liten sak som hände. Jag vill inte se allt, som så tydligt spelas upp om och om framför mina näthinnor. VARFÖR?? kan inte bara det förflutna lämna mig i fred?? Jag vill springa iväg, o inte titta mera bakåt, men det går inte. För hur fort jag än springer så hinner minnena i fatt mig o dunkar mig i ryggen. Slår ner mig och låter mig ligga där o plågas...

I bland känns det som att jag håller på o tappar greppet....

För trots hur stark man än är, så orkar inte en människa hur mycket som helst. Men jag står här bakom min lilla mur, utåt sett visar jag inte ett skit om hur jobbigt det är, hur lessen och "Liten" jag är. men det e faktiskt så det är. Ingen som ser igenom det där leendet....